It's more fun in the Philippines

05.12.2016

Vi har haft några sköna dagar i fantastiskt vackra Filippinerna, men uppkoppling har det varit sämre med. Siargao var mindre exploaterat men uppkoppling fanns i varje litet krypin. I Palawan och alla öar här verkar det vara svårt att dra fram. Vi hankar oss fram, jobbar med att motverka vårt egna upplevda behov av ständig uppkoppling. Antagligen har de flesta människor här inte lämnat ölivet, de lever sitt liv här och har aldrig sett andra miljöer. Det gör att vissa saker vi tycker är självklara inte är det här. Turismen är stor för att miljön är så vacker, men det finns så mycket kvar att fixa. Vägarna är dåliga trots hög trafik, gropiga och steniga. Man tycker det borde löna sig att i alla fall jämna till vägarna så att de kan köra lite smidigare och säkrare, men det verkar inte som någon tänker på sådant. Mellan allt det vackra lever människor under omständigheter jag aldrig upplevt innan. Det är fattigt och smutsigt. Det blir tydligt att en sak får komma i taget i ett utvecklingsland som Filippinerna. Jag vill hjälpa dem på traven, tipsa lite på vad både vi turister och de själva skulle kunna göra som förbättrar livskvaliteten, men antagligen måste de få komma på sina egna förbättringar om det ska bli bra. Tankarna går igen till tidigare koloniseringar som är exempel på mindre bra "konsulter" som kommit hit och influerat. 

Vi transporterar oss via tricykel (motorcykel med sidovagn) mestadels, väldigt skumpigt och högljutt. Jag som är ganska stor får krypa ihop som en boll, men det funkar. Idag hade vi en liten kille på cykel bakom vår tricykel, varje gång jag kollade bakåt sken han upp, log och vinkade. Man blir glad av människorna här. Mentaliteten och attityden är verkligen fantastisk. Människor hälsar och ler alltid, inte bara lillkillen eller de med serviceyrken. De verkar vara befriade från tråkiga attityder och är bara lättsamt glada, trots stor fattigdom. De har ett uttryck här som man hör ofta; It's more fun in the Philippines, och det verkar vara deras motto. Vi känner oss också trygga och säkra, låg risk att bli av med grejer. Här litar folk på varandra. Det känns som människor är lyckliga här och det är väl det viktigaste i livet?

/A